Dubai – med kunglig touch

Du ska åka med Kungen viskar Jean i mitt öra. Klockan är sex på morgonen och vi är på väg att stiga ombord på Air Franceplanet som först ska ta oss till Paris, sedan vidare till Dubai. Jag känner mig fortfarande nyvaken och fattar inte vad han pratar om. Förstår dock 10 minuter senare när Kungen och Silvia kliver in och sätter sig ett par rader framför mig. Då blir jag plötsligt klarvaken. Vilken kunglig start på resan kan man säga. Mellanlandning i Paris, jag lyckas få tag på Roch Voisines nya skiva – överlycklig! Nu sex timmar till Dubai. Precis när man börjar skruva på sig lite och känna att det vore skönt att kliva av så är vi framme. Perfekt!

På grund av tidsskillnaden är det mörkt när vi kommer fram, så man ser inte så mycket på väg från flygplatsen, men efter ett tag börjar ljuset från alla skyskrapor träda fram. Vi checkar in på hotell Pullman som ligger i anslutning till den berömda ”Mall of the Emirates”, med fler än 500 affärer, samt den omtalade skidbacken. Jag känner mig som en prinsessa när jag efter att ha tagit ett bad i det lyxiga badrummet kryper ner i den jättelika sängen och sjunker ner bland fluffade kuddar. Jag sover gott den natten och vaknar utvilad på morgonen. Sträcker på mig och går fram till fönstret och drar från gardinerna, men ramlar nästan baklänges när jag ser vyn. Det var ju mörkt när vi kom. Nu möter mig synen av stranden och vattnet och där mitt i vattnet står det berömda hotellet Burj al Arab, som är byggt som ett segel. Runt om mig tornar skyskraporna upp sig. Det är en fantastisk syn. Vi sitter ute på terassen och äter den lyxiga frukosten. Jag pekar och kocken gör iordning en underbar omelett till mig samt ett glas färskpressad juice. På förmiddagen åker vi runt och kikar och bekantar oss med Dubai. Jag inser mer och mer att det påminner lite om New York och Manhattan, med alla dessa skyskrapor och vatten runtomkring.

Det är lite surrealistiskt ändå. Allt är ju i stort sett nytt. Staden började byggas i slutet på 70-talet. Inga gamla byggnader eller historia finns, inte som märks av i alla fall. Det är en märklig blandning där västerländsk och österländsk kultur möts och där det finns inslag från många olika östliga kulturer, som egentligen inte är speciella just för Arabemiraten. Nästan allt företagande i Dubai är utländskt, men kontrolleras av sheiken. Det är obligatoriskt för varje företag att ha minst en manlig personal från lokalbefolkningen.

Förenade Arabemiraten består av 7 emirat, varav Dubai är ett. Sheik Mohammed Bin Rashid Al Maktoum är nuvarande regent av Dubai och hans familj har styrt sedan 1833. Vad Sheik Mohammeds far Sheik Rashid började med var att investera oljepengar i infrastruktur för att underlätta handel och turism. På 70-talet byggdes Jebel Ali hamn som idag är världens största hamn. Andra projekt var att etablera frizoner där internationella företag kan etablera sig skattefritt. De flesta stora företag har nu valt Dubai som regionalt kontor för mellanöstern tack vare dessa frizoner. Ett citat från Sheik Mohammed: ”Dubai är idag 10% av min vision av vad jag vill att Dubai skall vara”. Ni kan med detta citat förstå hur mycket mera som kommer hända i denna Emirat. Burj Al Arab, konstgjorda öar och världens största shoppingcentrum är bara början av familjen Maktoums vision. Dock ser vi att många byggen står stilla för tillfället och vår guide berättar att det har varit så de sista två åren, sedan finanskrisen.

Den ursprungliga lokala befolkningen består av ungefär 10- 20% av Dubais totalt 1,5 miljoner invånare. Det är alltså en väldigt liten del. Varje ung man som tillhör lokalbefolkningen tilldelas ett hus och en bil av sheiken när han fyller 20 år! Här ser vi en del av kulturskillnaderna. Som man så är du alltså garanterad ett jobb, får ett hus och en bil utan att du behöver göra någonting. Detsamma gäller alltså inte för kvinnorna. Här bär också de flesta kvinnor burka. För mig som inte är så van med den här kulturen ter det sig både fascinerande och lite skrämmande. När vi checkade in på hotellet stod en arabisk man och bråkade på hotellpersonalen för att de inte kunde ordna fram 4 rum med anslutande dörrar så att han kunde gå mellan sina 4 fruar. Fruarna stod brevid honom, alla klädda i svarta burkor som täckte allt utom ögonen. Jag hade så gärna velat veta vad de tyckte om saken. Ramadan är också en tradition som jag skulle vilja förstå mer om. Att inte äta något medan solen är uppe, och det kan till och med ge böter eller fängelse om du äter på offentlig plats innan solnedgång.

Ja, det är mycket man har att lära om denna kultur och religion. Det blir också väldigt tvära kast mellan ytterligheter när vi sedan mot eftermiddagen ger oss ut på jeepsafari i öknen. Det är en häftig känsla att åka rally över sanddynerna med de stora jeeparna. Sanden sprutar och vår chaufför ler nöjt – han gillar sitt jobb. Han är från Pakistan, som så många andra i Dubai. Efter ett par timmars berg och dalbana, då man känner sig lite lagom mosig och illamående, men med ett brett leende på läpparna, kommer vi fram till platsen där vi ska tillbringa kvällen. Mitt i öknen mellan två sanddyner har de lagt ut mattor och kuddar. Facklor brinner. Det börjar skymma lite. Vi slår oss ner och får en uppvisning av hur man jagar med en falk. Den vackra fågeln susar fram tätt över våra huvuden, otroligt smidig.

En kvinna sitter och gör henna-tatueringar och vi får prova att göra en traditionell bröllopstatuering på arm och vrist. Den blev väldigt vacker med snirklande blommor och blad och höll i sig i ca 2 veckor efter att jag kommit hem. Det är naturligtvis obligatoriskt att rida dromedar när man är i öknen, så det var nästa aktivitet. Det var mycket mer behagligt än jag hade trott. Vilken känsla att sitta så högt upp och glida fram i sanden…

Vi bjuds sen på middag, sittandes på kuddarna vid ett lågt bord. Rätt efter rätt av arabiska läckerheter bärs in och vi njuter i fulla drag. Det är nu helt kolsvart ute och platsen lyses bara upp av facklorna. Musiken börjar spela och in kommer denna fantastiskt tjusiga uppenbarelse till magdansös. Och det är här jag pratar om ytterligheter. Från att se de burkaklädda kvinnorna, så kommer då denna vackra tjej, med i stort sett ingenting på kroppen. Vi tittar nyfiket bort mot chaufförerna och servitörerna för att se hur de reagerar. Alla står bortvända och ingen tittar på henne när hon dansar. Hon har en kroppskontroll som är sagolik. Det är en magisk uppvisning som hämtad ur ”Tusen och en natt”.

Väldigt nöjda efter kvällen återvänder vi genom öknen i den mörka natten tillbaka till Dubai. När vi närmar oss det nya hotellet vi ska bo på denna natt, Sofitel så hamnar vi i bilkö. Vår chaufför muttrar och förklarar att varje torsdagkväll vid ca 23-tiden ger sig alla ”Dubaianer” som vill visa upp sin nya bil eller nya klocka eller annat ut på stan och kör runt Jumeriah Beach. Jag säger till honom att vi också har en sådan företeelse i Sverige. – It is called ”Raggarrunda”. Han upprepar lydigt; Raggarunda och är lycklig över att lära sig nya ord på främmande språk.

Detta hotell är om möjligt ännu lyxigare än det tidigare och jag känner att fast klockan är sent, så bara måste jag ta ett bad och skölja av mig ökensanden och njuta lite. Även på detta hotell står kocken och gör omeletter och crepes. Borden dignar under färska frukter och allt annat som du kan tänka dig. Efter frukost tar vi båt över en av kanalerna till en ”souk”, marknad/bazar. Där säljs allt från guld och klockor till sjalar och kryddor. Både lagligt och olagligt, både äkta varor och kopior. Jag köper mig två paschminasjalar och en fotkedja. Säljarna flockas omkring oss och vill övertyga oss om att vi ska ha just deras varor. Den sedvanliga prutningen är ett måste. Alla dofter, ljud och intryck är nästan överväldigande.

Efter besöket på ”souken” så åker vi ut på Palm Island, den konstgjorda ö som från luften är formad som en palm. Här står lyxvillorna och hotellen på rad. David Beckham har bland andra hus här. På väg tillbaka åker vi också förbi den numera högsta byggnaden i världen, Burj Khalifa, 828 m. På kvällen äter vi ännu en överdådig middag ute på terassen med skyskrapornas ljus och den största fullmåne jag nånsin har sett. Två nätter i Dubai och jag kan konstatera där jag sitter i flyget på väg hem att det är en stad med pengar, lyx och överflöd. En otroligt fascinerande kontrasternas stad och väl värt ett besök.

Suzanne Aronsson Foto: Dreamstime