Leksand Förr och Nu - Turismen tar fart

Turismen växer

Den första turistambassadören för bygden var bl a Fredrika Bremer.
Hon beskriver landskapet i sin reseskildring från 1845 enligt följande:
Till Dalarna måste man fara, om man vill se en natur, ännu i storartad oskuld, ett folk...som har drag av så stor och rörande skönhet... Det är ännu i utseendet. I seder, klädesdräkt och sinnelag detsamma som i Engelbrekts och Vasas tider.

Hon lockade också hit H C Andersen, som i sin bok om sina resor i Sverige 1851 skriver:
Härligt är det i Dalarna. Ljuvast dock vid Siljan. Målare och diktare, ta varandra i hand, kom upp till Dalarna. Det fattiga landet är rikt på skönhet och poesi.

Med detta startade ett intresse för bygden och många kända författare, skribenter, välbeställda borgare, ämbetsmän och andra ståndspersoner reste med tåg till Insjön och sedan vidare med ångbåt till Noret.

Hotell, pensionat och gästgiverier växer fram

De flesta resenärer övernattade tidigare i traktens gästgivaregårdar eller hos prästerskapet, men efter sekelskiftet, när kommunikationerna förbättrades öppnades åtskilliga turisthotell och pensionat i byarna.

Tällberg (Tälle betyder talldunge) blev på 1910-talet en turistby av stort format. Herrskapsfolket lockades av den lantliga miljön, den friska luften, barrskogsdoften samt närheten till Siljan.

Turisterna vandrade i landskapet, gjorde båtutflykter och idkade sällskapsliv. Vintertid hörde slädturerna till en av de mest populära aktiviteterna.

Privata boendelösningar

Så småningom började sommargästerna slå sig ner i Leksandsbygden och köpte upp gamla gårdar eller byggde egna fritidshus i ”yvig dalastil”.

De köpte även fäbodar men alla hade inte samma genuina känsla för att bevara den traditionella bebyggelsen som sockenborna.

Konstnärerna fann sina motiv i den levande folkkulturen och nationalromantiken blommade. De första konstnärerna bodde först på hotell Gästis i Noret men snart sökte de sig ut i byarna.
Konstnärskolonier växte upp i framför allt Åkerö, Tibble, Tällberg, Skeberg, Styrsjöbo och Västanvik.

Gästis

Ett vida berömt gästgiveri där många av 1700- och 1800-talets många skrivande resenärer tog in. Gästis blev ett viktigt kulturcentrum.

En av de mest berömda gästerna var H C Andersen.
Han berättade att han ”satt hela midsommaraftonen och klippte formmönster till pepparkakor”
Gustav Ankarcrona bodde också här, innan han flyttade till Holen i Tällberg. Liksom Verner von Heidenstam, Marika Siernstedt, Karl-Erik Forslund och andra välkända personligheter.
Hotellet lades ner 1940 men tack vare bidrag från Riksantikvarieämbetet kunde den vackra huvudbyggnaden räddas och kommunen lät rusta upp den.

Idag används Gästis för utbildning inom hotell- och restaurangnäringen.

Nya Hotellet

Byggnaden uppfördes genom Ida Carlstén i mitten av 1890-talet. Hotellet byggdes i tidens anda med panelarkitektur och snickarglädje. Bilden är från början av 1910-talet och man kan se ett flertal stora utbyggnader. Senare benämndes hotellet som Leksands Turisthotell. Hela anläggningen brann ner till grunden 1972.

Korstäppan

Ester Hanngren slog upp dörrarna till ”Leksands Rekreationshem Korstäppan” julen 1906. Ester var en välutbildad, examinerad lärarinna och sjuksköterska. I slutet på 1800-talet började societetsturisterna besöka Leksand. Ester hade redan som litet barn fått uppleva en stor händelse när Oscar II med familj gästade Leksand och bodde hos dem i prostgården.
Ester kom så småningom i kontakt med fröken Joanna Heijkenskjöld på Korstäppan, som då var en liten herrgård. Hon fick 1905 arrendera Korstäppan och tillsammans med fröken Heijkenskjöld gjordes en omfattande tillbyggnad & renovering.
Det var ett kombinerat pensionat och rekreationshem och besöktes mycket av stockholmssocieteten och kungliga personer.
På 1930-talet uppfördes här historiska tablåer i samarbete med doktorinnan Hilda Munthe. I dag drivs Korstäppans Herrgård som hotell och restaurang av familjen Resare-Jegestad.

Kommunikationerna utökas

Järnvägsstationen

Insjön och Åhlbygden hade järnväg redan 1890, skulle man åka längre norrut fick man fortsätta med ångbåt till Leksand. Men 1914 färdigställdes järnvägen till Leksand och stationen ute på den gamla Smalåkern invid Limsjön. Nu kunde man ta tåget direkt till Leksand. Då ökade turismen markant.

Leksands Bilstation

Låg vid Handelsbolaget på den så kallade Pellebergstomten. Krooks Petroleumbolag fick tillstånd att anlägga en servicestation där 1921.
Från 1926 hyrdes tomten för uppställning av droskor som trafikerade gatorna i Leksand.
Bilden är från 1930-talet. Det fanns ytterst få bilar i privat ägo men det gick att få en åktur med droska i trakten.
Leksands Automobilen gjorde både kortare och längre lustturer runt Siljan.
En annan hette Minerva, och en stockholmschaufför hyrde ett garage i Fiskes för sin verksamhet.
Den förste bilhandlaren hette C J Grönlund och var också den förste bilägaren i Leksand. Han var delägare i Leksand Automobilen och man kunde åka på en lusttur med en begagnad Cadillac inköpt från Freys hyrverk i Stockholm.

Textbearbetning, research, foton från nutid: Madeleine Jansson

Källor:
Leksandsbygden – En vägvisare Olov Isaksson Ordkompaniet/Leksands Kulturnämnd 1991
Bilderna från förr kommer från Leksands lokalhistoriska arkiv. Textupplysningar hämtade ur:”Bebyggelse i Leksand Noret 1826-1979. ”Kulturhistorisk miljöanalys 1979. Dalarnas museums serie av rapporter: Roland Andersson

”HÄLSNING FRÅN LEKSAND”
Unika gamla vykort  från Leksand blir bok.
Text: Roland Andersson
Redaktör, form: Jovica Marceta
Vägskäl produktion - Leksands kulturhus 192 sidor, med DVD
(Film Leksands Noret förr och nu, med  OlleWinge som berättare, 2005, 40 min och 5 bildspel med bilder från samlingar).
192 sidor, 2010, Pris:250 kr
(OBS ! Rabatterat pris ord 290 kr)
Leksands kulturhus – Museibutik