Varför nöja sig som det är...

Om denna krönika

Med många års erfarenhet från flera olika branscher, alltid i ledande befattningar, har jag nu kommit till en punkt där jag känner att jag gärna vill dela med mig av min kunskap, mina erfarenheter och framför allt mitt engagemang, gärna till många och i olika miljöer.

Innan jag flyttade till Leksand för snart 12 år sedan jobbade jag med ett härligt gäng människor, ett gäng nyfikna, drivna människor som alla hade mål, mål att utvecklas och lyckas. När jag sa upp mig för att flytta till Leksand, närmare bestämt Plintsberg för att påbörja mitt jobb i Tällberg, minns jag speciellt en kille, något äldre än jag, han sa: ”helt rätt Lasse, testa! Jag sticker också så snart det dyker upp något”, mig veterligen har det inte ”dykt upp något” än i dag, kanske har han ändrat sig, eller har han helt enkelt inte vågat?

Jag bestämde mig tidigt för att jag ville ha roligt när jag jobbar, precis som när jag utövar mina fritidsaktiviteter. Varför skall jag tillåta mig att göra något som inte är kul 40, 50, 60 timmar i veckan? År ut och år in. Så klart måste man inte byta jobb så snart det blir lite motigt, många gånger räcker det med att fundera över varför det just nu inte är kul, så snart man identifierat det så brukar det gå att rätta till. Oftast har det med sin egen inställning att göra. Jag vill hävda att vi vaknar varje morgon och genast ställs inför ett val, ett val om vi skall tillåta trötthet och dålig motivation att vinna, eller kanske helt enkelt bestämma sig för att försöka göra den här dagen bättre än den förra.

Ofta är fällan att vi oftast gör som vi alltid gjort, i stället för att tänka till varför vi gör saker. När man tänker efter kommer man ofta på att man inte alltid måste börja arbetsdagen med att parkera på samma plats som man alltid gjort, hämta en kopp kaffe, sätta på datorn, hänga upp jackan, bläddra i tidningen, i exakt samma ordning varje dag. Troligen har man också ätit samma frukost som man gjort i ett antal år, hämtat tidningen, duschat, borstat tänderna och blåst håret exakt i samma ordning som man gjort de senaste 12 åren, även om man har lagt till att kolla Facebook och göra ett inlägg på Twitter, klart det blir trist efter ett tag. Det jag just nämnde är småsaker, ofta gäller det dock också hela tillvaron i livet…

Klart jag fattar att det har med trygghet och rutiner att göra. Dessutom blir resultatet ofta bra av att man upprepar samma sak många gånger, det kallas träning. Vissa saker skall man göra lika varje dag, varje gång. Men jag kan ändå inte sluta förundras över alla människor som beklagar sig över att det snart är måndag igen, eller att helgerna alltid går så fort, söndagsångest och allt vad det heter. Är det så tråkigt att gå till jobbet (lyxproblem tycker nog de som inte har något) kanske man måste fundera på om det är dags att byta?

Vad är det som gör att det är så jobbigt med förändring? Varför tillåter så många sig själva att göra saker de egentligen inte vill? Är det rädslan att misslyckas? Jag kommer inte att kunna ge er svar i den här krönikan, men förhoppningsvis kan jag ge er en tankeställare. Skulle ni med enkla medel kunna förändra er vardag som inte alltid är kul? Eller har ni redan hittat en modell som gör att de flesta dagarna faktiskt är riktigt bra?

För egen del har mitt sätt att se på livet gjort att jag fått många roliga erfarenheter, kan nog säga att inte många dagar har varit den andra lik de senaste åren, ibland till min familjs stora förtvivlan. Tyvärr kan jag inte säga att det alltid har lett mig in på roliga spår, men när jag gått vilse har jag fortsatt att göra mitt val varje morgon, valet att denna dag skall bli ännu bättre än den jag hade i går.

Det jag vill säga dig är att du måste ta ansvar för din dag, se till att göra den så bra som möjligt, dagen kommer aldrig igen!